fredag 15 juni 2012

Student med nedsattsyn. (Sammanfattning av veckan)

Ok, ska vi sammanfatta lite hur veckan sett ut?

Förra Tisdagen åkte jag hemöver för att vila lite och se kusinens student. Och lägligt nog så var man ju klar med alla uppgifter så man slappnade ju av i hela kroppen, och då kommer ju förkylningen krypande. Och förkylningen resulterade i att min ögonsjukdom blossade upp, värre än den gjort på flera ÅR! Fortsätter vara hemma och vila, kurerar mig lite med den lilla medicin jag har kvar hemma.

Sen på Torsdagen smällde det! Lill-kusinen tog studenten. Jag var på plats, oannonserad, för att överraska. Som vanligt så hörde man INGET av var rektorn sa i högtalaren och självklart såg man inget för att skyltar samt att man inte hörde alla hurrarop från alla glada studenter på trappen. Borde de inte lärt sig att fixa bättre ljud efter SÅ MÅNGA ÅR!? Äldsta kusinen var ju också där, inte konstigt, det är ju hennes bror. Men eftersom att hon nu har 2,1/2 ungar att hålla reda på så blir det svårt att ta bilder. Så jag tog kameran och armbågade mig fram i folkmassan mot student-kusinen. När han och tjejen står och poserar tar jag fokus och bara låter kameran MATA på med bilder. Nån jädra bra bild måste det ju bli. Efter långa timmar med studentmarch och studentflak är det dags för studentskivan! Och eftersom man har snälla släktingar, som också kör LCHF, så fanns det ju många gosaker där.

Efter X antal timmar med socialisering, och ett gråtande barn som på något sätt blev mitt fel, var det dags att åka hemåt. Det blir ju en lång resa dagen efter. Det var nämligen nästa kusin som tar studenten, nere i Stockholm. Resan mellan Sundsvall-Gävle går relativt fort. Väl i Gävle blir det ett depostopp med avlastning av saker, tankning och toalettbesök. Sen, resan mellan Gävle-Uppsala-Stockholm har ALDRIG varigt så seg. Klockan var ju två dessutom så det var ju Christer i P3, men trots det var det så EXTREMT segt. Har inte direkt klagat på långa resor, inte ens när jag for till Wacken klagade jag och det tog 20-22 timmar.

Väl nere i Stockholm var stämningen på topp. Härligt att se alla släktingar igen, var ju ett bra tag sedan. Och även dem var ju underbara, de hade fixat LCHF bröd och så bjöd de på rödvin, så man klagar ju inte! Också här efter X antal timmars av extrem socialisering bryter vi upp och skjutsar prylar från lokalen till fasters stuga i närheten. Väl där blir det några timmar till med fika och grejer. Sedan blir det att ta sig in till centrum och åka till lägenheten där vi ska sova.

Lördagen ägnades åt en heldag på stan. Vi började på söder och gick vidare hela vägen till plattan. Mina föräldrar hade inte gett mig en födelsedags present än, så jag kom på att de kunde betala några serie album jag skulle köpa. Det gick de med på. Jag hittade även lite kläder som de gladeligen betalade. Skönt där. Vi avslutade dagen med att äta på en Mongolian-barbeque restaurang. Jag kunde inte låta bli att MMS:a Anders och berätta att jag satt där med ett glas vin i handen. Också nu blev det att åka hem till faster, lägenheten den här gången, och fika lite. Jag passade på att rita lite till både faster och kusinen. Det var uppskattat. Många fina ord fick jag.

Söndagen, hemfärd. Föräldrarna passade på att handla massa mat till mig. "Passa på att köpa storpack nu! Då slipper du ju bära." Lika bra det. En snabb-fika hos mig, sen fortsätter de uppöver landet. Jag hade ju inte tid att åka hem än. Skulle ha en genomgång på Måndagen, och den ville jag inte missa. En genomgång på de flestas stripp-serier. Det var härligt att se allas. Sen var det bara att dra hem och ladda upp för morgondagen. Det skulle nämligen bli en 8-timmars serie. Det gick jädrigt bra. Vi bestämde att mötas morgonen efter för att gå igenom vår webb-uppgift.

Vaknade med VÄRKANDE ÖGA. Försökte skölja ur sömnen ur ansiktet i hopp om att det skulle bli bättre. Det blev det inte, efter någon timme av konstant smärta hörde jag av mig och sa att jag inte kunde vara med och jobba. Resten av dagen satt jag i en mörk lägenhet och försökte kurera mig på bästa sätt. Efter några telefonsamtal gick jag till läkarstationen och bad om hjälp. Jag förklarade min situation för läkaren och han skrev ut recept på engång. Så jag gick direkt till apoteket och hämtade ut medicinen. Tyvärr så hade de inte ögondropparna inne, men tabletterna fanns, så jag tog dem och bad dem skicka efter dropparna.

På väg ut från Sätra centrum hände det en rätt rolig grej. Jag går där med värkande öga, bultande huvud och hängande kropp. Allmänt less på livet i mitt tillstånd. Två meter från dörren hör jag någon säga: "Ursäkta" Jag vänder mig och se en ungkille på typ 15-16år stå där. "Kan du köpa ut cigg åt mig?" Han står och tittar på mig och ser lite osäker ut. Jag som har sjukt ont i kropp och själ bara drar en djup suck och svarar: "Nää, inte idag" samtidigt som jag ser lite ledsen ut. Och ögat är ju rött som en solnedgång. Han börjar se lika "ledsen" ut som mig och svarar "ah, ok.." lite förstående och besviken. Jag fortsätter att gå hemåt, och två meter utanför dörren börjar jag tänka på vad jag sagt. "Nää, inte idag" Som om att jag skulle ha köpt ut åt honom en annan dag. Nej. Jag köper ju inte ut åt folk.

Väl senare på kvällen, efter tre tabletter, börjar jag må bättre, dock går jag ock lägger mig tidigt i allafall. Vaknar upp med samma tillstånd som jag la mig med. Det känns ju bättre än av vakna med en brännande smärta i ögongloben.

Inga kommentarer: